Som du kanske märkt sinar det en del på inlägg här. Egentligen inte för att jag inte har lust, utan för att jag inte riktigt vet bloggens roll i min nuvarande tillvaro. Mina dagar består numera av arbete med barn och ungdomar (”vanligt” jobb samt ideell verksamhet).
Det är så skönt att vara ute i ”verkligheten” på något sätt. Att slippa tänka på alla svårigheter unga kan möta, och istället bara se dem jag möter i ögonen, och göra det bästa jag kan göra för just dem. Sen utesluter det såklart inte att jag fortsätter med det jag gjort hittills, men jag upplever en stor skillnad i hur jag mår. Ja, det är tufft att vara lärare. Det är skrämmande ibland. Ibland knyter det sig i magen när jag tänker på hur stort ansvar jag har. Jag beundrar alla lärare som år efter år kämpar på, med samma glöd och hjärta för eleven.
Jag kommer inte att nämna mitt jobb mer utan ville bara att du som följt bloggen ska veta var jag är i livet. Och apropå jobb – läs gärna Anna-Karin Sahlins artikel på Livskick, om just drömjobb kontra vara nöjd. För vems skull är det viktigt med en fancy jobbtitel, egentligen? Mycket tänkvärt!
Bilden tog jag en fredagkväll utanför Filadelfiakyrkans lokal i Oxelösund. Där öppnar jag dörrarna varje fredag och det kommer ett tjugotal barn för att pyssla, spela, leka, dansa, fika, se på film, med mera. De flesta kommer från Syrien. Jag kallar dem mina fredagsbarn, jag älskar dem som mina egna. ❤
